Illa natt.
Adriana har alltid varit så duktig på att somna och sova själv, mne i ett par veckor har vi nu slitit något fruktamsvärt. Hon vill inte sova själv. Hon somnar för natten kl 20, ett par timmar efter det kanske hon vaknar till och då ger vi henne bara nappen och hon sover vidare. Mellan 01-0 början helvetet rent ut sagt, då vaknar hon och jag gör som vanligt ger henne nappen och stoppar om mne nu kommer hon inte till ro, hon ska hela tiden bekräfta att jag är där, sätter sig upp och ser efter mig, pratar för att få svar, hur trött som helst men ska inte sova. efter ca en timme är vi båda så utslitna att vi gråter båda två, då prövar Vegar, hon lugnar ner sig för att starta allt tusen gånger värre, nu har vi kanske hållit på i två timmar och Vegar är gristrött för han ska upp klockan 05 och jobba väldigt fysiskt hårt (Slaktare), då tar vi henne till vår säng (Vi vill inte att hon ska lära sig att sova tillsammans med oss igen då det var en kamp att lära henne att sova själv.), där trycker hon sig mot mig och håller sig fast i håret mitt, ansiktet mitt eller vad hon nu finner.Jag vet inte varför hon har blivit så otrygg, men det sliter på oss alla. Är så jobbigt när hon är så ledsen.
Men nu till något trevligare, idag kommer nysoffan! Jag hoppas att vi blir nöjda med den, vet inte om man har rätt att lämna tillbaka den när den blivit uppsydd efter egna önskemål? Den var inte helt billig heller så det hade varit sura pengar om vi inte blir nöjda.
Igår konstaterade jag ännu en gång att denna graviditet är helt olik från den förra. Med Adriana klarade jag inte av tanken på kött, det gick bara i fågel och fisk för min del. Men igår kväll längtade jag efter en stor biff, så vi köpte oss ett varsitt stycke pepparyttrefilé och jag glufsade i mig hela köttbiten men lämnade allt annat, var bara smaken av kött jag var ute efter. Antagligen har jag järnbrist, kroppen brukar ju själv säga till vad den vill ha.
Nämen nu sover äntligen min söta, lilla mara så jag ska passa på att rydda plats för soffan.
