Äntligen.
Ja, jag har faktiskt varit hemma i en vecka nu men bara inte orkat skriva. Däremot har jag städat massor, nu är det bara skräpköket som måste fiffas upp så är huset i tip top.Igår var jag hos Gabriele, familjens fastlege. Fick höra foserljuden för första gången. Myspys... Blodtrycken var som vanilgt lågt men det är som det är. Jag hade gått ner ett kg men det var heller inget farligt, med Adriana gick jag ner 8. Än så länge tror man att jag är i vecka 12+0, men det får vi se på ultraljudet den 22:a april. Nästa besök blir den 13:e, på min underbara lilla dotters 1 års dag. Om någon hade sagt till mig då, när jag låg på sjuk huset med henne nyfödd i famnen att om ett år är du gravid igen, då hade jag börjat gråta! jag minns att jag klarade inte av när folk sa "Nästa gång...". Jag ville inte tänka på en nästa gång.
Idag är det ännu en dag med sol, jag ska ha körlektion och sedan träffa Daphne, Viki och deras pojkar på Alle tiders, ett café med jättestora bakelser. Blir kul att sitta och prtata med flickorna igen, vi börjar ju snart att jobba alla, eller Daphne har redan börjat, men jag och Viki. Usch gruvar mig som fan till den 25:e, då börjar jag att jobba och jag måste gå hela dagen utan ungen min för att ta hand om andas ungar! Dumheter!
Adriana har börjat sova hela natten igen, jag försökte komma på vad som var skillnaden mellan hennes gamla rum i lägenheten och här då jag plötsligt kom ihåg att ventilations rören gick rätt över taket i hennes gamla rum så det bråkade något alldeles väldigt. Så jag satte in en cdspelare i hennes nuvarnade rum och satte på ett lugnt klassiskt stycke som fick spelas om och om igen genom natten. Resultat: Adriana har sovit hela nätterna sedan dess.
Nu ska ungen få mat och pussar.
Hadet!
