Senaste Inlägg

Avunda mig!

Alla kan avundas mig i detta ögonblick för jag äter en helt ljuvlig bit med brownie.










Nästan förhindrad katastrof

Kl 05.40 i morse när Leonora vaknade var jag beredd, vid minsta ljud rusade jag upp, fick av henne blöjan och hindrade vidare spridning. Nöjd med min insats la jag mig ner igen för att slumra vidare medans hon lekte i sin säng. Jag hade precis dragit täcket över huvudet när hon bajsade igen. Eftersom denna blöja var ren var hon tvungen att ligga i en väldigt speciell ställning för att lyckas. Men hon klarade det hon, pyjamas och underlakan rätt i tvätt. Jag måste erkänna mig ännu en gång besegrad...

Adriana vaknade även hon runt 6, egentligen allt för tidigt för henne så namnet Fröken Ilsken var även idag ett passande namn. Vi åt frukost och gick ut.
Ute var jag spexig och skulle visa Adriana att man kunde faktiskt gå på skaren. Det gick till ungefär mitt på gräsmattan. Där gick min fot igenom och en bekymrad Adriana frågade mig: "Ikk e bja Halotta?! Ikk e bjaaa?!" För den som inte förstår min dotters utmärkta uttal betyder det Gick det bra Charlotta, gick det bra.

Väl inne igen var det meningen att mina övertrötta döttrar skulle sova middag. Ett förslag som båda två hånlog åt. Men efter många protester, gäspningar, ögongnugg och gråt sov de båda två.

Nu inväntar vi mannen som borde vara hemma snart! FREDAG idag, då är han hemma lite tidigare.



Här borde det vara en bild kanske, men jag har bara gamla och kabeln till kameran ligger uppe och jag är lat osv...












Super Woman!

Idag har jag varit sjukt stark och skottat fram våra utemöbler. Svetten rann och hela tiden glimtade jag upp för att se om någon granne såg min stora prestation. De gjorde de tydligen inte för annars hade de väl kommit fram och apploderat?

En annan sak som varit starkt idag är mitt tålamod. Adriana har skrikit IKKE till alla mina förslag.

Jag: Kom nu ska vi byta blöja och klä på dig...
Adriana: IKKE!!! Springer in på sitt rum, gömmer sig och mummlar: Nei Halotta... Nei, nei, ikke Halotta (Halotta är för den som inte förstod det mitt namn)

Efter många ikken och skrik var ändå kläderna på plats... Nästa utmaning, frukost.

Jag: Nu ska vi äta frukost...
Adriana: IKKE!!! Kastar sig dramatiskt på golvet och försöker klämma fram minst en tår jag går in på köket och efter en stund kommer hon efter för att fortsätta dramatiken där...
Jag: Jag vill ha rostat bröd, vill du också ha det?
Adriana: IKKE!!!
Jag gör ordning en toast med ost till henne och två med skinka till mig och tar med till bordet, får satt henne i stolen sin och börjar äta. Adriana har lust att äta hon med men stoltheten ligger iväg så hon ger istället ifrån sig ilskna vrål med jämna mellanrum. Men när jag erbjuder henne att smaka på min går det bättre och hon får halva min och ber sedan om sin egen.

Efter frukost gick vi ut, Leonora somnade i vagnen ca 9.30 (Hon sover fortfarande!), Adriana och jag lekte och städade lite ute till ca 10.45. Då gick vi in för lunch (Med protester självklart) och nu sover fröken Ilsken också gott.

Nu ska tvätten hängas, TRÅKIGT!!! Men nödvändigt då jag måste tvätta hela tiden. Leonora startar varje morgon med att bajsa ner sig ca kl 5. Det är heller inte nåt vidare. Men så är det.



Jag vet, mitt huvud ser stort ut... Jag lyckas aldrig bli bra på bild.







Till Anna.

Hej Anna!

Jag har märkt ett återkommande beteende hos dig. Du kommenterar endast när jag stavat fel eller blandat ihop svenskan och norskan. Hade varit trevligt om du kunde skriva något mysigt för en gångs skull, för annars tycker jag att du är en aning grym.

P.s
I sommar SKA jag hälsa på dig, barnfri! Jaaaaaaaaaa!!!


Bilden blev skapad i vår ungdom då vi plötsligt fick en förfrågan av en okänd man om nakenbild. Han blev inte nöjd.

Bones-måndag?

Ny vecka med strålande solsken!
I natt fick jag inte sova, låg med panikkänslor och tänkte på vad jag ska göra till hösten. Jag vill ju verkligen inte tillbaka till mitt nuvarande jobb men om jag inte finner på något annat ser det ut som att jag inte har mycket till val. Men den tid den sorg.

Nu laddar jag hem nyaste avsnittet av bones, det som borde ha gått på tv i torsdags men icke. Dumma norska tv 3!

Det betyder bones-måndag i kväll. Känns inte som samma sak...





BONES <3



Vanlig fredag efter en vanlig torsdag

I går var det torsdag, alltså vanlig torsdag inte bones-torsdag. Varför? För norska tv3 har valt att avsluta säsongen tre avsnitt för tidigt till föredel för paradise hotel!!! Hur går det an?! Jag har lust att göra något dramatiskt och förfasande, när folk undrar varför i hela friden hon gjorde så kan Vegar (eller ni bloggläsare) förklara för media att norska tv3 bär all skuld pga sina dumheter som faktiskt inte har någon förklaring alls!!!

I dag ska vi ta oss en tur till Mommo och Offa, Vegars mormor och morfar. Vi gillar att hänga med dem. Adriana älskar att vara där, när vi ska gå till barnehagen ber hon om att vi drar dit istället.

Nu kan man nästan säga att min äldsta dotter ber om gos och puss, annars skulle hon väl inte se så jävulskt gullig och frestande ut?

















En bild säger mer än tusen ord


En bild säger tydligen mer än tusen ord, vad säger då två bilder?












Brutala vardag

Vegar är tillbaka i jobb efter 6 månader hemma med oss. Jag står åter igen ensam med båda barnen. Vi ska snart lasta oss in i vagnen och ta Adriana till barnehagen. Vad jag och Leonora ska hitta på förutom att pussas vet jag inte, men vi hittar nog på något.

I min postlåda

VM är slut...
Två dagar har nu gått och vi vet inte vad vi ska hitta på?
Blir väl att se på skidskytte-vm då...

Adriana har i alla fall karnival i barnehagen idag, de skulle vara utomhus och utbudet på utomhusdräkter var begränsat så det fick bli en ballerinakjol och fevingar från hm. Billigt var det också så jag är nöjd och jag tror Adriana tycker att det dög.

Snart så ska jag hämta posten, väntar nämligen på ett stort paket med romantiska filmer från cdon! Kanske jag ska göra det nu med en gång...

*hämtar posten*

Detta fanns att finna i min brevlåda:
1: Reklamblad från KappAhl
2: Reklamblad från Kiwi minipris
3: Reklamblad från Europris
4: Reklamblad från Rimi
5: Reklamblad från BUNNPRIS
6: Rabattkupong från lokala bowlinghallen
7: Lapp där det står att jag har paket att hämta ut från CDON!!!

Film i kväll! Vegar och jag har haft problem att välja film i det sista, alla tycks vara nyligen sedda. Men nu blir det andra bullar i ett par dagar.

Nu luktar det bebisbajs, så hej då.



Sötsaker...

Varför ska alla goda saker vara så jäkla osunt?!!
Om det vore tvärtom hade jag varit mest hälsosam i hela världen.

Och vad säger det om mig?



Min familj

Eftersom jag inte har något bättre att bjuda på tänkte jag att jag kunde presentera min familj.

Jag börjar med mig själv.
Jag heter Anna Charlotta Kristina Melin Larsson och föddes den 8:e september 1987. Växte upp i byn Jättendal som ligger i norra hälsingland, ca 3 mil norr om Hudiksvall. Gick på torsbergsgymnasiet i Bollnäs inriktning teater.
Har genom hela livet älskat att stå på scen, dock har det inte blivit något mer av det sedan gymnasiet. Största fritidssysslan nu för tiden är att se på film tillsammans med Vegar. Mycket av pengarna som blir över efter att allt nödvändigt är betalat går till utrustning samt filmer. Annars älskar jag att använda pengar på hemmet och inredning och självklart barnen.
Jag bor sedan juni -07 i Norge och stortrivs. Tycker dock att det är lite långt från familjen min, skulle gärna haft dem närmare. Men vi ses med jämna mellanrum och jag pratar med mamma i telefon flera gånger i veckan.



Jag bor tillsammans med Vegar Frankmoen Motrøen som jag träffade i Turkiet 2003.
Vegar föddes den 25:e september 1987 (17 dagar efter mig) i Göteborg då hans föräldrar för tillfället bodde där, hans pappa utbildade sig till flygtekniker. Han flyttade till Norge i 3-årsåldern. Vegar är väldigt musikalisk och sitter ständigt med gitarren i hand. Både till irritation och förnöjelse. Han är utbildad slaktare och jobbar även som det men har nog lust att på sikt testa något annat. Han delar mitt filmintresse och det är väl egentligen han som kommer hem med flest filmer. Vegar är otroligt duktig på att laga mat och exprimenterar gärna. Det är han som tar hand om middagslagningen här hemma.



Tillsammans har vi två döttrar. Den äldsta heter Adriana Kristina Motrøen och föddes den 13:e april 2009. Adriana har ända sedan har var baby varit väldigt allvarlig och reserverad. Hon skrattade inte riktigt fören hon var närmare året, bara leenden. Nu är hon en solstråle hemma bland nära och kära men återgår till det allvarliga när det är något okänt. När hon började i barnehagen var hon trygg från första dag, inga tårar eller protester. Hon gick rätt ut på golver bland personal och andra barn men hon varken log eller skrattade. Första gången hon gjorde det där tog de en bild som de visade de andra i personalen, det var också det första vi fick höra när vi hämtade henne. Nu är även barnahegen en känd plats som hon glädjer sig att komma till.
Adriana har alltid varit sen i grovmotoriken och är fortfarande otroligt klumpig, men hon tar igen med att vara tidig i finmotoriken. Hon hade tex pinsettgreppet två månader före resten av gruppen, och hon håller pennor i riktigt grepp. Hon älskar att teckna och då mest makka-pakka, en figur i älsklingsprogrammet Drømmehagan. Adriana har ärvt sin pappas musikalitet och har ett otroligt gehör. Hon plockar upp melodier som ingenting och är otroligt tonsäker. Nu kan hon säkert ett 20-tal olika sånger plättfritt. Texten är lite si och så men det är ju för att hon faktiskt inte vet vad hon sjunger. Hon räknar till 20 och känner igen alla siffror och bokstäverna A B C D och E. Dessutom känner hon igen namnet sitt om det står skrivet. Hon kan färgerna Blå, gul, röd, orange, rosa, grön, vit och svart. Hon kan namnen på alla barn i barnehagen och vet att mamma heter Charlotta, pappa Vegar, farmor Bente, farfar Stig, onkel Andreas, lillasyster Leonora och sig själv Adriana. Vi är otroligt stolta över henne och kan inte rosa henne nog. Det svåraste med Adriana är nog maten, hon är otroligt kräsen och rädd för att smaka det mesta. Favoriten är korv. En annan sak är att hon är åksjuk, vilket försvårar våra resor till Sverige. efter en halvtimme i bilen kräks hon och så fortsätter det. Men nu har vi fått lov att ge henne åksjuketablett och sista resan gick kräkfritt. Hon har faktiskt alltid, från nyfödd hatat att åka bil och tokskrikit varje gång vi varit påväg någonstans.



Vår andra dotter heter Leonora Kristina Motrøen och föddes den 20:e september 2010. Leonora har från första stund varit helt motsats till storasyster. Första tre månaderna hade hon kolik och kvällarna spenderades bärande på henne. På en punkt var det så illa att läkaren ville lägga in oss för observation på sjukhuset. Där konstaterades att hon skrikit våldsamt mycket, magmusklerna var så hårda att läkaren inte kunde undersöka magen men hon hade som tur var "bara" vanlig kolik. Leonora är våldsamt mammig och vill helst bara vara hos mamma. Men hon bjuder gärna på stora leenden och skratt från mammas knä. Till skillnad från Adriana har hon varit tidig med grovmotoriken, hon har sedan länge rullat runt och fått kommentarer från helsestasjon hur tidig och duktig hon är på att greppa efter saker. Leonora har ett våldsamt humör och är inte speciellt tålmodig men hon älskar lyckligtvis att åka bil och slappnar helt av. Hon är jätteduktig på att somna själv, de är de egentligen båda två. Vi lägger dem i sängen, säger godnatt, släcker, stänger dörren och går ut. Det betyder jätte mycket att veta att från kl 19.30 har vi kvällen fri och kan vara ett par. Leonora är fortfarande ganska anonym för oss, det blir spännande att se vad hennes intressen blir, kommer hon att vara lika duktig som sin storasyster eller kommer hon vara av vildare sorten som inte har tålamod att sitta ner och lära sig (Lutar åt sist nämnda). Fantastisk är hon i alla fall på sitt sätt.



Till sist har vi vår ludne lille gos Harald, Olympic´s My gift to you. Han föddes den 7:e juni 2006 i Marmaverken utanför Söderhamn. Vi köpte han i februari 2007. Jag kände mig ensam om dagarna i min lägenhet i Bollnäs så vi köpte honom som sällskap. Han är en riktigt fin hoppkanin med stamtavla. Första tiden av sitt liv, perioden i Bollnäs bodde han i bur som var 80 gånger 150 centimeter stor. När vi flyttade till vår första lägenhet gick han fritt på nedrevåningen, andra lägenhet gick han fritt i hela och i huset hade han eget rum. Nu har han fått bli helårskanin med stor inhängnad ute och ett litet hus. Där trivs han bäst. När han bodde inomhus var han rumsren och gick på egen toalett. Favoritmaten är broccoli ch druvor.



Det var alla vi som bor på brusevegen 4...