Min familj
Eftersom jag inte har något bättre att bjuda på tänkte jag att jag kunde presentera min familj.Jag börjar med mig själv.
Jag heter Anna Charlotta Kristina Melin Larsson och föddes den 8:e september 1987. Växte upp i byn Jättendal som ligger i norra hälsingland, ca 3 mil norr om Hudiksvall. Gick på torsbergsgymnasiet i Bollnäs inriktning teater.
Har genom hela livet älskat att stå på scen, dock har det inte blivit något mer av det sedan gymnasiet. Största fritidssysslan nu för tiden är att se på film tillsammans med Vegar. Mycket av pengarna som blir över efter att allt nödvändigt är betalat går till utrustning samt filmer. Annars älskar jag att använda pengar på hemmet och inredning och självklart barnen.
Jag bor sedan juni -07 i Norge och stortrivs. Tycker dock att det är lite långt från familjen min, skulle gärna haft dem närmare. Men vi ses med jämna mellanrum och jag pratar med mamma i telefon flera gånger i veckan.
Jag bor tillsammans med Vegar Frankmoen Motrøen som jag träffade i Turkiet 2003.
Vegar föddes den 25:e september 1987 (17 dagar efter mig) i Göteborg då hans föräldrar för tillfället bodde där, hans pappa utbildade sig till flygtekniker. Han flyttade till Norge i 3-årsåldern. Vegar är väldigt musikalisk och sitter ständigt med gitarren i hand. Både till irritation och förnöjelse. Han är utbildad slaktare och jobbar även som det men har nog lust att på sikt testa något annat. Han delar mitt filmintresse och det är väl egentligen han som kommer hem med flest filmer. Vegar är otroligt duktig på att laga mat och exprimenterar gärna. Det är han som tar hand om middagslagningen här hemma.
Tillsammans har vi två döttrar. Den äldsta heter Adriana Kristina Motrøen och föddes den 13:e april 2009. Adriana har ända sedan har var baby varit väldigt allvarlig och reserverad. Hon skrattade inte riktigt fören hon var närmare året, bara leenden. Nu är hon en solstråle hemma bland nära och kära men återgår till det allvarliga när det är något okänt. När hon började i barnehagen var hon trygg från första dag, inga tårar eller protester. Hon gick rätt ut på golver bland personal och andra barn men hon varken log eller skrattade. Första gången hon gjorde det där tog de en bild som de visade de andra i personalen, det var också det första vi fick höra när vi hämtade henne. Nu är även barnahegen en känd plats som hon glädjer sig att komma till.
Adriana har alltid varit sen i grovmotoriken och är fortfarande otroligt klumpig, men hon tar igen med att vara tidig i finmotoriken. Hon hade tex pinsettgreppet två månader före resten av gruppen, och hon håller pennor i riktigt grepp. Hon älskar att teckna och då mest makka-pakka, en figur i älsklingsprogrammet Drømmehagan. Adriana har ärvt sin pappas musikalitet och har ett otroligt gehör. Hon plockar upp melodier som ingenting och är otroligt tonsäker. Nu kan hon säkert ett 20-tal olika sånger plättfritt. Texten är lite si och så men det är ju för att hon faktiskt inte vet vad hon sjunger. Hon räknar till 20 och känner igen alla siffror och bokstäverna A B C D och E. Dessutom känner hon igen namnet sitt om det står skrivet. Hon kan färgerna Blå, gul, röd, orange, rosa, grön, vit och svart. Hon kan namnen på alla barn i barnehagen och vet att mamma heter Charlotta, pappa Vegar, farmor Bente, farfar Stig, onkel Andreas, lillasyster Leonora och sig själv Adriana. Vi är otroligt stolta över henne och kan inte rosa henne nog. Det svåraste med Adriana är nog maten, hon är otroligt kräsen och rädd för att smaka det mesta. Favoriten är korv. En annan sak är att hon är åksjuk, vilket försvårar våra resor till Sverige. efter en halvtimme i bilen kräks hon och så fortsätter det. Men nu har vi fått lov att ge henne åksjuketablett och sista resan gick kräkfritt. Hon har faktiskt alltid, från nyfödd hatat att åka bil och tokskrikit varje gång vi varit påväg någonstans.
Vår andra dotter heter Leonora Kristina Motrøen och föddes den 20:e september 2010. Leonora har från första stund varit helt motsats till storasyster. Första tre månaderna hade hon kolik och kvällarna spenderades bärande på henne. På en punkt var det så illa att läkaren ville lägga in oss för observation på sjukhuset. Där konstaterades att hon skrikit våldsamt mycket, magmusklerna var så hårda att läkaren inte kunde undersöka magen men hon hade som tur var "bara" vanlig kolik. Leonora är våldsamt mammig och vill helst bara vara hos mamma. Men hon bjuder gärna på stora leenden och skratt från mammas knä. Till skillnad från Adriana har hon varit tidig med grovmotoriken, hon har sedan länge rullat runt och fått kommentarer från helsestasjon hur tidig och duktig hon är på att greppa efter saker. Leonora har ett våldsamt humör och är inte speciellt tålmodig men hon älskar lyckligtvis att åka bil och slappnar helt av. Hon är jätteduktig på att somna själv, de är de egentligen båda två. Vi lägger dem i sängen, säger godnatt, släcker, stänger dörren och går ut. Det betyder jätte mycket att veta att från kl 19.30 har vi kvällen fri och kan vara ett par. Leonora är fortfarande ganska anonym för oss, det blir spännande att se vad hennes intressen blir, kommer hon att vara lika duktig som sin storasyster eller kommer hon vara av vildare sorten som inte har tålamod att sitta ner och lära sig (Lutar åt sist nämnda). Fantastisk är hon i alla fall på sitt sätt.
Till sist har vi vår ludne lille gos Harald, Olympic´s My gift to you. Han föddes den 7:e juni 2006 i Marmaverken utanför Söderhamn. Vi köpte han i februari 2007. Jag kände mig ensam om dagarna i min lägenhet i Bollnäs så vi köpte honom som sällskap. Han är en riktigt fin hoppkanin med stamtavla. Första tiden av sitt liv, perioden i Bollnäs bodde han i bur som var 80 gånger 150 centimeter stor. När vi flyttade till vår första lägenhet gick han fritt på nedrevåningen, andra lägenhet gick han fritt i hela och i huset hade han eget rum. Nu har han fått bli helårskanin med stor inhängnad ute och ett litet hus. Där trivs han bäst. När han bodde inomhus var han rumsren och gick på egen toalett. Favoritmaten är broccoli ch druvor.
Det var alla vi som bor på brusevegen 4...
